Jag var ett mycket nyfiket och klåfingrigt barn, född 1963. Någon gång på 70-talet hittade jag bland pappas diabilder några bilder på en mörkhårig äldre kvinna. 

"Vem är det här" frågade jag pappa Tore

"En tant som pratar konstigt"  svarade han. 

Många år senare, då pappa var död, kom jag till insikt om att det var hans egen mamma, min biologiska farmor. En kulla från Sollerön... Varför fick jag inte veta? 

Min mamma berättade att när hon blev gravid med mig "bekände" pappa, under stor vånda, att hans biologiska mamma hade schitzofreni. Inte jättekul att höra 1963 när man redan har en bebis i magen. När mamma väl berättar det för mig är pappa förstås redan död. Hon hade ju lovat att inget säga.

1991 kliver jag, 28 år gammal, resolut in på bensinmacken på Sollerön och frågar om någon vet något om min farmor. Inte hade jag förberett mig, vi råkade köra förbi. Inte kom jag ihåg ordentligt vad hon hette heller, Skräddar-Birgit blev det. Men säkert var att hon kom från Skräddargården. Det var ett infall, så oplanerat som det bara kunde vara.

I butiken finns en kund till, Inga D. , som säger att hon har en granne som kan det mesta. Vi blir hembjudna till Inga på kaffe.

Grannen kommer. Diskussionen blir förvirrad eftersom jag inte kommer ihåg rätta namnet på farmor. Men när jag beskriver bilden på farmors far, sittandes bredbent vid öppna spisen med snuggan i mungipan och skinnförkläde på, trillar polletterna ner.

Jaha, det är ju Jöns Jönsson! Sedan pekar dom rakt ut genom Ingas köksfönster: - Där står huset han bodde i! Bara så, rakt av, på andra sidan gatan. Hur stor är sannolikheten att man ska komma så rätt när man vetat så lite? 

Det fanns tydligen 3 Skräddargårdar. Det berättas att när en gård blev för liten byggdes det till. För att skilja husen åt gavs nya namn. Potigard blev Jöns Jönssons hus. Så det var "Potigard" hon hörde till. Poti-Margit.

"Poti" kan även betyda ungefär gnällig... Varför? Han kanske tjatade till sig huset, vem vet. Eller busade dom lite med mig där i köket hos Inga? 

Området som Skräddargårdarna ligger i heter Rothagen, som förr var en fristående by. Skräddare var dom dock inte utan bönder. 

"Skrader"  betyder också något tror jag, men skrev aldrig upp vad.

Vi gick över till huset och knackade på. Där inne fanns spisen som Jöns Jönsson suttit vid en gång för så länge sedan. 1991 bodde Stina M. från Stockholm i huset. 

Jag noterade adressen: Skräddarvägen 3, Potigard, Sollerön. 

Skräddargårdarna...

Jag åkte hem med många tankar. Pratade med faster Signe,som berättade att Margit skrivit insändare i tidningar och även stått modell för konstnären Eldh i Stockholm. Jag besökte Eldhs ateljé men hittade ingen farmor. Jag besökte Zornmuseet och har letat på Mora hembygsförenings hemsida. Jag är helt säker på att farmor finns där någonstans,  det är bara att leta.

Så gick åren. Många år. 

Runt 2010 plockade jag fram min fiol igen, min allra bästa vän, efter 30 år i lådan. 

2017 började jag spela i Hesselby spelmanslag. Som av en ren händelse spelas där mest musik från Dalarna och då helst Orsalåtar. Det var nog meningen att jag skulle börja tänka på farmor igen...

Så blev jag sjukskriven, bränd, och fick tid över. Våren och sommaren 2018 cyklade och promenerade jag mycket genom Stockholm. Framför Kungliga Biblioteket slogs jag av tanken att kanske månne farmor skulle finnas där inne någonstans? 

Jag gick in och anmälde mig. Så ner i tidningsarkivet och slå på SkräddarMargit från Rothagen. 

 I Dalapilen från 1909 : SkräddarMargit från Rothagen får statsbidrag på 45 kronor, efter att ha deltagit i Mora Folkhögskolas kurs. 

Mora Folkhögskola invigdes 1 november 1907. Skolan kallades Skeriol. Man undervisade i slöjd, skolkök, fältmätning, byggnadsritning, natur- och hälsolära, samhällskunskap och modersmål. Anders Zorn själv var teckningslärare.